Tja, det beror på vem man frågar. Det vanliga mönstret hos gemene man är att på olika sätt, medvetet eller omedvetet FLY från obehagliga känslor för att slippa känna dem. (Man kan distrahera sig exempelvis genom att äta, se på TV eller någon annan aktivitet.) Det kan funka för stunden, men känslorna kommer tillbaka, var så säker.
 
För en andlig krigare är det en annan femma. En krigare har som livsuppgift att ta sig an de smärtsamma känslorna och TRANSFORMERA dem till Ljus! (Detta är högst aktuellt i det stadium i evolutionen där vi nu befinner oss – det kommer en tid när vi får ”ledigt” och bara kan njuta av livet! Kan vara trösterikt att veta, när det är som tuffast!) Jobbet vi gör med att läka våra egna sår/laddningar gör vi inte bara för oss själva utan för hela mänskligheten! Även om såret/smärtan upplevs som personlig, så är den egentligen aldrig det – inte på det sättet som vi tror i alla fall. Känslor är kollektiva och en del av Helheten – och nu är det dags för allt som inte tillhör den harmoniska högre vibrationen som Den Nya Jorden och Det Nya Livet vill vibrera i att lösas upp på något sätt… Så hur går detta till?
 
Enligt min uppfattning finns ingen annan väg än KÄRLEK. Det betyder att ALLT behöver omfamnas med Kärlek – även (ja, FRAMFÖR ALLT) det allra mest obehagliga och oönskade – det som vi absolut inte vill ha i vår personlighet eller livsupplevelse. Att bara kommendera känslorna att lämna oss, att tala om för dem att vi inte vill ha dem, att försöka ”släppa dem”, centrifugera ut dem i Universum etc. kommer inte att fungera om vi inte som ett första steg OMFAMNAR känslorna. De vill bli SEDDA, HÖRDA, ACCEPTERADE!!! Innan dess kommer de inte att vilja släppa taget!
 
Det jag själv gör för att ”ta itu med” mina känslor är att till att börja med TA REDA PÅ VAD DET ÄR jag känner. För mig är det nödvändigt att SÄTTA ORD på känslorna – jag gör det ofta genom att PRATA HÖGT med mig själv, eller eventuellt SKRIVA. Det är viktigt att detta görs helt ocensurerat – ALLA tankar och känslor måste få säga precis vad de vill – hur ”fula”, ”omogna” eller ”oandliga” de än ter sig!! Detta är nödvändigt för att verkligen FÅ TAG på känslan på djupet. Ibland kan jag behöva upprepa en fras om och om igen, om jag märker att en viss mening fungerar som en trigger. Om det är svårt att komma djupt i kontakt med känslan använder jag mig av Kali-mantrat ”Om Kreem Kali Kaye Namaha”. Det är ett mycket kraftfullt mantra som hjälper till att föra upp allt till ytan – det som försöker gömma sig i Mörkret kommer inte undan Kalis kraft!
 
När jag väl är i kontakt med känslan (ofta kommer det tårar då, eller ibland är det vrede som måste ut först – det kan komma ursinniga vrål) ÖVERLÄMNAR jag den till ”Högre ort” dvs. mina guider, Gud eller kalla det vad ni vill! För det är inte ”jag” som kan transformera känslor, det är Den Gudomliga Nådens jobb – som den så gärna gör, bara jag ber om hjälp och låter bli att själv försöka ”fixa” känslorna/tankarna på något vis. Jag håller hela tiden ett stadigt fokus på det ställe i kroppen där jag förnimmer känslan (oftast i hjärtchakrat och/eller halschakrat.) Och sedan behöver jag inte göra något annat än att känna, känna, känna, överlämna, överlämna, överlämna. En stund senare (ibland går det blixtsnabbt) är känslan spårlöst borta och ersatt av en stark livsglädje och lyckorus! Nog är det fantastiskt!? Gudomlig Alkemi  – Trolleri!! 
 
Viktigt i sammanhanget är att nämna att jag hela tiden är medveten om vad som pågår, det vill säga jag upplever det som att det är ett flöde som passerar genom mig – jag vet hela tiden att det ”inte är jag” och egentligen inte verkligt. Jag betraktar själv (ofta förundrat och ibland förtjust) mitt beteende och orden som kommer ut ur min mun. Jag känner inte skuld, inte ens när jag beter mig riktigt ”illa” – eftersom jag vet vad det handlar om… (Det kanske bör tilläggas att det främst är inom hemmets väggar som jag ägnar mig åt det här – det är i relationen till min älskade som jag släpper fram allt det ”mindre vackra”. För jag vet att han ”kan ta det”…) Ja, jag är lyckligt förunnad att ha en livskamrat som jag kan PRATA med om precis ALLT – utan att försköna eller släta över! Detta är ofta ett fantastiskt effektivt sätt att nå in till kärnpunkten av laddningarna/känslorna. Och det är spännande att sedan tillsammans leka detektiver och se samband och kopplingar till barndomen och annat… Vi har kul på jobbet!!
 
En förutsättning för att det fungerar att göra så här är att vi BÅDA har detta medvetna perspektiv, att vi hela tiden VET att det egentligen inte handlar om Lisa och Ivar, utan att vi bara använder varandra för att projicera! Inget är personligt, men man måste liksom ”låtsas” det – annars funkar inte spelet! Jag vet att ”mardrömmen” jag upplever bara är en illusion – men jag måste låtsas att jag tror på tankarna – för att möjliggöra att få kontakt med känslorna som ligger under… För det är ju DE som ska HELAS! Och det gör de bara när jag lyckas dra upp dem helt och fullt i Ljuset. DÅ sker befrielsen och både vi och Universum jublar!!! Varje gång en gammal smärta transformeras expanderar Ljuset i oss och i Universum. Så nog är det en betydelsefull uppgift vi har, fast vi kanske bara tror att vi gråter för oss själva hemma på vår kammare…